for you, i can

det är svårt att förstå, hur livet så snabbt kan ta slut. jag minns det som igår. när jag vaknade den där morgonen. jag trodde att allt var som vanligt. men det var åt helvete. hon var sjuk. jag vet inte hur länge men jag vet att hon led. hennes baktassar var förlamade. hon kunde inte ta sig upp till mat eller vatten, och eftersom vi var bortresta under tiden detta hände så hade vi ingen aning om hur det var.
den dagen. den hemska dagen. dagen då hon fick somna in i min famn var den värsta i hela mitt liv. man skyller på sig själv. jag kunde gjort så mycket annorlunda. efter första sprutan blev hon så lugn. hon lät mig hålla henne länge, inget motstånd, ingen panik. det var bara jag och hon.

jag minns så väl hur jag satt med henne i mitt knä. jag höll henne så hårt. tårarna ville inte sluta rinna. allt var bara åt helvete. jag tror att hon på något sätt förstod. hon burrade in sig i min jacka och låg där medans hennes päls blev blöt av mina tårar. det gjorde så ont.

det kanske är svårt att förstå hur jag känner. hon var ju bara en kanin.
men det är det där speciella bandet man får. när man vet att hon snart inte finns mer. då inser man hur mycket den där lilla skrutten faktiskt betydde för mig. hon var min kämpe, min lilla ängel.