Som sagt hade vi ju HLR på vindsurfingen idag. Vi prata även lite om kvävning och liknande.
Då påmindes jag om när jag själv var på väg att kvävas. Jag minns det inte själv, eftersom jag var så liten. Jag tror jag var mindre än ett år faktiskt. I alla fall, vi var några familjer på en middag och satt ute och snackade (antagligen). Helt plötsligt blir jag helt blå i ansiktet och kan inte andas. Det blir helt kaos. Mamma skriker och vet inte vad hon ska göra, så min kompis pappa tog tag i mig, vända mig upp och ner och skakade ut en liten godisbit jag hade lyckats stoppa i mig. Känns ganska läskigt att veta att jag faktiskt kunde ha dött om ingen hade vetat hur de skulle göra.
Sen höll jag på att drunkna när jag skulle gå över till andra sidan i en bubbelpool. Jag var ju liten då också och hade inte lärt mig att simma, så jag sjönk som en sten. Jag minns fortfarande paniken jag hade. Det var liksom blurrigt och sen blev det svart. Sen känner jag en arm som drar upp mig.
Den där känslan, känslan att inte kunna andas. fy fan.
Ett liv kan ta slut så lätt. Så jag försöker alltid göra det bästa utav mitt liv. Släppa loss, leva lite. Jag har haft två chanser liksom, om man ser det på det sättet. Jag hade tur. Och som tur var var det människor runt om mig som höll koll på mig när det väl hände. Jag menar, det kan ju hända när som helst.
Så jag blev lite extra påmind att faktiskt ta tag i saker. Leva nu. Enjoy life. Live, love, surf. typ.
så jävla bra att jag vet vad man ska göra. tänk att se en person dör för att man inte vet vad man ska göra. skulle jag aldrig klara av.
hoppas ni också fick en liten tankställare !
go natt på er !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar