Jag satt precis och tänkte på Trollhättan och kom att tänka på min gamla klass. Gud vad jag saknar den. Vi var verkligen helt galna. Vi var nästan omöjliga att ha. En av våra lärare (på den tiden hade vi en lärare i alla ämnen) ringde till och med några slags terapeuter som skulle göra oss till en bra klass. Ja, så jobbiga var vi. Pernilla och Tyrone hette dem. Dom kom några gånger till oss, det hjälpte inte ett skit. En av gångerna la de ut massa bilder på golvet och vi skulle välja en och sedan berätta varför vi valde den. Vad har det med saken att göra liksom?
Den när våra klasser splittrades, fy fan vad kul vi hade. Vi blandades med dom andra sjuorna. Jag hamnade i. Den galna klassen.. Så fort läraren gick ut ur klassrummet kastades det stolar och det blev helt enkelt kaoz! Trots att jag bara gick med de nya klasserna i ett år så hann vi hitta varandra. Vi hade alltid kul!
Jag saknar Trollhättan jätte mycket. Mest alla personligheter som jag växt upp med, alla vänner. Ni gjorde verkligen så att jag mådde bra! Det var svårt att lämna Trollhättan. Grät många gånger och jag planerade till och med att gå gymnasiet där. Ju mer tiden gick accepterade jag att jag hade flyttat och jag trivdes mer och mer här i Varberg! Nu vill jag faktiskt inte flytta tillbaka. eller jo lite.. Dock har det hänt så mycket där borta. Våldtäkt, slagsmål, mord och liknande. Så jag trivs bra här.
Detta inlägget blev inte alls så jag hade tänkt mig. Jag har missat att skriva med massa grejer vi har gjort. Ni vet vilka ni är, jag kommer alltid att sakna er och ni har en stor plats i mitt hjärta! Tack för alla minnen och upplevelser!
(ja, jag skriver på mobilen så diverse små fel här och där finns...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar