Jag vill bara meddela att jag lever. Jag har fortfarande inte förstått vad som hänt. Jag går ut utanför dörren med hennes vattenflaska ibland men hon är inte där. Det är svårt men jag tar mig igenom dagarna. Och jag ska försöka att låta bli att tänka på henne imorgon. Det är ju trots allt nyår. Det sista jag vill är att börja gråta. Jag har fått nog av tårar.
Imorgon är det dags för nytt kalas. Familjen Norman står får lokalen medans vi andra står för maten. Det ska bli kul att komma ut och umgås med folk igen. Hoppas ni har det bra! Jag ska slappa framför tvn hela kvällen och ladda inför imorgon.
Nu kör vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar